Så här ser talet ut nu:
Ni har alla hört berättelse om rödluvan. Men få av er har
hört den berättas ur mormoderns perspektiv. Detta är hennes historia om den
dagen då vargen kom på besök.
Jag har nu varit inne i vargens mage ett bra tag nu. Om jag bara
hade sett vem det var utanför dörren innan jag öppnade, hade inget av det här
hänt. Fast inne i magen kunde jag endast hoppas på att mitt barnbarn Rödluvan
inte bestämmer sig att hälsa på mig som hon brukar göra på onsdagar.
Jag försöker höra något ljud utanför men det är svårt att
höra något inne vargens mage. Plötsligt
låter det som att dörr öppnas. Nej hoppas inte det är Rödluvan. Jag försöker
göra något genom att röra på min kropp men det går inte att förflytta sig ens
en millimeter. Jag börjar fundera över hur lång tid jag har kvar att leva,
innan magsyran smälter ner mig. Kommer det att ta timmar, dagar eller minuter?
Jag hör något som lät som röster men det är svårt att höra
vad de säger eftersom det låter mest som mummel. Jag kan endast urskilja en
mörkare och en ljusare röst. Konversationen slutar plötsligt och ljus kommer
uppifrån. I nästa stund är Rödluvan med
mig.
Jag börjar känna mig riktigt rädd nu, det fanns ingen
räddning i sikte och jag stod inte ut med tanke om att mitt barnbarn skulle dö
också. Det måste finnas en utväg. Jag börjar känna hur magsyran börjar fräta på
min hud, processen har redan börja.
Jag hör sedan en stor smäll och inte långt efter kan jag
äntligen se min utväg. Jag tar kraft åt mig och kliver ut ur magen. Rödluvan
kommer snabbt efter mig. Det första jag ser är vår räddare, en jägare. Jag
börjar titta runt mig och jag ser vargen liggandes utsträck i min säng. Hans ögon lyser av skräck och i pannan har han
ett stort hål.
Jag känner mig lättat
och glad när jag inser att han är död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar