Mormodern
Jag har nu varit inne i vargens mage ett bra tag nu, snart
borde väl någon komma att rädda mig. Jag hade hört berättelsen om vargen som
hade redan mörda förut i byn, men inte trodde att det skulle hände mig. Om jag
inte hade varit så tankspridd, utan hade tittat vem som var vid dörren innan
jag öppna hade inget av det här hänt. Men nu finns det inte mycket jag kan göra
inne i vargens mage förutom att hoppas att inte mitt barnbarn Rödluvan kommer
för att besöka mig. Jag försökte höra något ljud utanför men det var svårt att
kunna höra något inne vargens mage, plötsligt låter det som att dörr öppnas. Nej
det kan väl inte vara rödluvan. Jag försökte göra något genom att röra på
kroppen men det gick inte att flytta sig ens en millimeter. Jag har ingen aning
om hur lång tid det brukar ta innan man smälts ner i vargens mage. Timmar?
Dagar? Minuter? Jag hörde något som lät som röster men det var svårt att höra
vad de sa eftersom det lät mest som mummel. Jag kunde endast urskilja en
mörkare och en ljusare röst. Konversationen slutade plötsligt och hon kunde se
ljus som kom uppifrån och helt plötsligt var även rödluvan inne i detta trånga
utrymme. Rödluvan hamnade precis bakom mig. Jag kunde inte röra henne eller
säga något till henne eftersom det trånga utrymmet gjorde det omöjligt. Jag
kunde inte heller se henne, utan jag kunde endast se en del av hennes kappa. Jag
börja känna mig riktigt rädd nu, det fanns ingen räddning i sikte och jag stod
inte ut med tanke om att mitt barnbarn skulle dö också. Min dotter emma kommer
att bli förkrossad över att förlora både sin dotter och sin mor. Det måste
finnas en utväg. Jag börjar känna hur magsyran börjar fräta på min hud, det kan
inte ta lång tid nu. Jag hör sedan en stor smäll och inte långt efter kan jag
äntligen se min utväg. Jag tar kraft åt mig och kliver ut ur magen. Rödluvan
kommer snabbt efter mig. Jag ser på vår räddare och det är en medelålder man,
han har en kniv i sin höger hand. Skaftet droppar av blod. Jag börjar titta
runt mig och det första jag ser är geväret liggandes på golvet. I min säng ser
jag min tidigare fångvakt. Han ligger utsträck på sängen, hans ögon lyser
skräcken och i pannan har han ett stort hål. Jag känner mig lättat och glad när
jag inser att han är död och att jag och mitt barnbarn överlevde. Hädanefter
kommer jag alltid kolla vem det är som knackar på dörren.
Jägaren
Jag känner vinden i mitt ansikte och hör kvistar knäckas
under mina fötter när jag går. Plötsligt ser jag hur något vitt rör på sig, jag
höjer geväret och är beredd på att skjuta. Jag ser nu hur kanin skuttar fram i
mitt blickfång. Den stannar till och dess öron far bakåt som den hör något,
helt plötsligt börjar den springa som något skrämde den. Jag sänker ner geväret
och fortsätter gå in i skogen. Jag har varit ute länge idag men jag har ännu
inte hitta mitt byte. Det smärtar mig varenda gång jag tänker på vad som hände
med min fru Lisa. Det var en kväll för några månader sedan när jag var ute och
jaga. Hon var helt farsvarlös när vargen kom och åt upp henne. Ända sen dess
har jag försökt hitta vargen för att mörda honom, utan resultat. Jag börjar
känna doften av hembakat och ett hus kommer fram. Jag måste ha gått längre än
jag trott för jag har inte sett något hus så här långt in i skogen. Jag ser en
flicka med röd huva går in i huset. Tydligen så bor hon där. Jag vet inte
varför men något gör jag att jag drar mig till huset. Jag hör några röster, men
jag hör inte vad de pratar om. Helt plötsligt slutar konversationen. Jag går
närmare och jag kan via det öppna fönstret se in. Det jag ser chockerar mig och
jag tappar helt fokusen. Det är vargen, samma varg som mörda min fru, är inne i
huset. Han ligger ner i en säng och har kläder på sig som ser ut som någon
gammal dam skulle ha på sig. Hans mage är otrolig stor som han har precis ätit.
Jag börjar se om jag kan se flickan men hon verkar vara borta. Han har säkert
ätit upp henne. Nu äntligen kan jag få min hämnd. Jag reser på mig så att
vargen kan se mig. Han hinner inte ens komma ur sängen eftersom han väger så
mycket. Jag skjuter honom rakt i pannan. Hans kropp faller ner i sängen livlös.
Sedan går jag in i huset genom fönstret och tar fram min kniv. När jag kommer
fram till vargens kropp ser jag hur stor hans mage är. Han har säkert ätit mer
än den lilla flickan. Jag tar kniven och skär upp hans mage. Först ut kommer en
gammal dam. Hon ser värdig ut även fast hon nyss varit fast i magen. Efter
henne kommer den lilla flickan som jag såg tidigare, hon ser storögt runt sig i
rummet som hon inte riktigt kan tro på vad som nyss har hänt. Helt plötsligt
känner jag mig utmattat och jag tittar på den varg som har vållat mig stor sorg
och jag inser att även om jag har fått min hämnd känns det bara tomt. Vad ska
jag nu leva för?
Vargen
Det gick väldigt snabbt att sluka mormodern, nu är det bara
rödluvan kvar. Men först måste jag hitta någon slags kläder att sätta på mig så
att hon vågar komma nära mig. Jag kommer inte orka springa efter henne, nu när
jag har mormodern i kroppen. Att jag alltid blir så långsam efter att jag har
ätit. Förra gången gjorde det nästan att jag blev upptäckt av en jägare. Men
inte den här gången, allt är planerad i minsta detalj. När jag såg Rödluvan
vandra i skogen kände jag hur det vattnades i munnen. Jag måste bara ha henne
men att ta henne i skogen var inget alternativ eftersom efter att jag ätit
brukar jag inte kunna röra på mig särskilt mycket före maten är ner smält.
Därför tog jag kontakt med henne då hon berätta hon ska till sin mormor som bor
i en enslig stuga. Jag insåg snabbt att det är den perfekta planen att jag får
två mål mat idag, plus ett gömställe under den tiden maten smälts ner. Aha äntligen hitta jag mormoderns nattlinne.
Jag tog även på mig hennes glasögon och så lade jag mig ner i sängen för att
vänta. Då jag ligger där känner jag hur stor min mage är, än vad den vanligtvis
är och snart kommer den att bli större. Rödluvan
kommer äntligen in i stugan och jag försöker spela min roll som den gamla
mormodern. Rödluvan: -hej mormor, hur har du det? Jag svarar med att jag mår så
dåligt du får nog komma närmare så att jag kan hälsa på dig ordentligt. Hon
kommer fram till sängen och jag kan känna hennes ljuva doft från henne och min
mun börjar vattnas. Rödluvan: vad stora ögonen du har? Hon verkar tydligen inte
känna igen mig, jag börjar le inombords när jag inser att min plan fungerar.
Jag svarar henne med att det är för att jag ska kunna se dig bättre. Rödluvan:
-Varför har du så stora tänder? Nu är det äntligen dags och jag säger det är
för att jag ska kunna äta upp dig bättre. Jag slukar henne hel. Jag känner hur
stor min mage är men om några timmar återgår den till det normala. Nu behöver
jag bara sova. Helt plötsligt ser jag en man med ett gevär stå utanför det
öppna fönstret. Jag försöker röra på mig men det går inte med den tunga
kroppen. Jag tittar panikslagen på mannen och jag inser att han kommer att
mörda mig. Sedan blir allt svart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar