Ibland råkar man ut för ett särskild fenomen, det kommer smygande utan att man själv ens har en tanke på det innan. Helt plötsligt kommer man på sig själv att man sjunger och oftast blir man förvånad på vad det är för låtar som kommer ut ur ens mun. Som till exempel idag har jag flertal olika låtar kommit ur min mun såsom hejhej Monika med nick and the family. Det är en låt som oftast kommer ut ur min mun och förvånansvärt en av de få låtar som jag kan mycket utav texten. Detta skyller jag med att jag var tonåring när den kom ut och det är välkänd fenomen att man i den ålder tar in lättare sådana låttexter.
Andra låtar som jag har sjungit på är War av Edwin Starr varav det enda jag kan ifrån låter är: war was it good for, absolutely nothing. Den låten har jag fått i hjärnan sedan jag såg på musikalen Romeo och Julia på göta lejon där de sjöng en försvenskad version.
En annan låt som jag börja sjunga på när jag cykla till jobb en morgon som vägrar släppa taget om mig utan den finns alltid där i bakhuvudet är life is life. Detta är väldigt irriterade för oftast brukar låtarna försvinna ur mitt huvud så fort jag sluta sjunga på den men inte denna. Känns nästan som min hjärna vill ha den på repeat i min hjärna, varför vet jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar